404 – Totally Lost

Det började enkelt. Vi trodde inte vi skulle uppleva så mycket och så konstigt. Kombo-skapet hade surfat runt på blocket. Vi hittade en soffa som vi tyckte skulle passa bra här hemma.

Vi får reda på vart säljaren bor. Det är utanför våra hemtrakter. Det är på ös-ter-malm…

Kulturkrock är bara förnamnet. Tanterna har konstiga kläder. Dessutom blir en hel del tanter från det att de är 23 år gamla. Vissa av dessa tanter hade dyr parfym, med ett doftspår breda som avenyer. Classy!

McDonalds-personalen ni:ade kombon. Om man åker till förorten så får man möjligtvis ett ey.

Vi pratar med säljaren hemma hos henne. Hon nämner att det straxt kommer att komma en man som eventuellt kan hjälpa till. Det visar sig vara “Calle”. Självklart heter han Carl. Snubben knackar på dörren, säger “jag är här för att köpa en soffa”. I mitt huvud poppar start-scenen i filmen Jalla, jalla upp. Calle har fluga och frack. Han var en räka. Han verkade kunna lyfta en spritflaska, men inte mycket mer.

För övrigt är det ibland är det lättare att bära en soffa själv nedför trappan än att få hjälp. Jag lekte sköldpadda. Tog soffan på ryggen och backade ner för trapporna.

När vi skulle knuffa in sofforna i flyttbilen verkar det som om en man i bil ska hämta upp en av lokalbefolkningen. De sätter sig i bilen. De sitter kvar. Det verkar som om vi var en del av deras underhållning.

Vi funderar på om konversationen gick något som: “Titta vad personalen kan. Och en kvinna med. Tänk vad starka de där arbetarna är.” Eller möjligtvis om det var “Fnuppe, borde du inte gå ut och hjälpa dem? Nja, det borde gå bra, kolla bara hur de arbetar på. Men Fnuppe, ska du inte?”

Vem vet? Nej, det var skönt när vi tog och åkte därifrån tillbaks till vår egen del av stan.

Yay! Jag har fått ett jobb idag. Börjar jobba efter sommaren på en gymnasieskola närmare hemmet. Roligare kurser dessutom! Och så kan jag en väldigt trevlig sträcka som jag kan springa till/från jobbet.

Nu ska jag bara hitta ett sommarjobb. Någon som har något kul jobb till mig?

Idag läste jag i DN om ett “arkitektritat hus”, ofta står det om det i säljannonserna, men nu handlade det problem med byggandet. Blir så fascinerad över vem det är som ritar de andra husen som uppenbarligen inte är ritade av arkitekter. Jag vet att det är ett uttryck i “branschen”, men det är ett dumt uttryck om ni fråga mig. Fast det gör väl ingen. Jag misstänker som vanligt att det är korv-mojs-gubbarna/gummorna som extraknäcker som arkitekter. Alla hus som inte är “speciella” är ritade av folket i korvmojen. Jepp. Så är det. Trust me on the sunscreen.

Jag håller på att bygga om garderobslösning här hemma. Så, jag hade alltså fem garderober i perfekt skick som jag inte behövde. Så jag satte, efter tips från kombon, upp lappar i alla trappuppgångar i föreningen. Det dröjde inte länge innan alla garderoberna var tjingade för.

Från att ha varit vanliga garderober så ska det bli elfa-system och skjutdörrar. Bättre utnyttjande av ytan helt enkelt. Vad som däremot inte var helt enkelt var hur jag skulle få ut garderoberna ur mitt sovrum samtidigt som jag hade sängen och ett antal andra möbler där inne. Tur att jag tycker om tetris och femtonspel.

Men, bytesekonomi, vad tjänade jag på det då? Tja, jag slapp hyra stor bil och jag slapp köra till återvinningsstationen för att slänga fullt fungerande saker. Jag tycker om när saker kommer till användning.

Läser i DN om att jordbro drar ner på sin fritidsverksamhet för att spara en i sammanhanget löjligt liten summa pengar. Jag blir så trött när jag läser om sådant.

Fritidsgårdar kan göra underverk för ungdomar på glid. De kan även hjälpa till med att bryta utanförskap och att skapa kopplingar mellan grupper som annars är isolerade från varandra. Detta i sin tur skapar ett mer förstående samhälle.

I artikeln tar de upp tjejkvällen och att det finns tjejer med invandrarbakgrund som blir isolerade i hemmet om det inte finns fler aktiviteter för enbart tjejer. Det blir självklart svårare för dessa tjejer att få ta del av samma kulturella bakgrund som andra i deras ålder på detta sätt.

Så, de tror att de sparar pengar genom att göra så. Guess what, they don’t! Om vi antar att bara en person på glid skulle kunna ha fångats upp genom fritidsgården och jämför den med samhällskostnaden om fritidsgården inte skulle ha funnits där.

Det är kostnader för sociala myndigheter, polis, sjukvård osv. Nu pratar jag bara om monetära kostnader och har inte ens kommit in på “kostnader” i form av personligt lidande hos denna person och dennes offer.

Det här har inte med blockpolitik att göra. Det har med politiker som bara ser till ett budgetår eller en mandatperiod eller folk som bara ser till sin egen lilla delbudget och inte till helheten. Vissa saker måste få kosta pengar och det är inte alltid lätt att faktiskt se en kick-back i ett kalkylblad. Vi måste fokusera på helheten och på vilket samhälle vi faktiskt vill ha.

DN skriver att ungdomarna är förlorare när de drar ner på budgeten till fritidsgården. Om du frågar mig är det fel, det är hela samhället som är förlorare i detta fall.

Hakke hade en test som jag bara ville göra. Snabbhetstest för att skriva ord. Så här är resultaten i fallande kunskapsordning. Notera, precis som Hakke skriver, att engelskan har kortare ord och därmed hinner man med att skriva fler ord.

Svenska:
38 words

Speedtest

Engelska:
53 words

Typingtest

Spanska:
53 words

Typingtest

Sen bara på kul, jag kan ingen albanska över huvud taget…
Albanska:
31 fjale

Speedtest

Det bidde bra mycket svårare att skriva rättstavade ord när man måste fokusera hårt på exakt vad det står och inte bara halvt gissa vad det står. Jag antar i alla fall att Albanska ambassaden inte kommer att kontakta mig för tjänsten som sekreterare. Darn!

Katterna smyger på varandra. De attackerar varandra vildsint. I och för sig bara på kul, men det går rejält vilt till. Alltså sitter jag här och är lite rädd för att råka ut för en drive-by-attack… Jag misstänker att både kombon och Kiwin gett katterna uppdrag att ge sig på mig. Klart elaka kvinnor jag har omkring mig.

Berlin var trevligt, Prag lika så. Vädret var löjligt bra, särskilt i Prag. Vi tog oss runt och besökte alla de vanliga turist-attraktionerna. Klart värt besöket. Gäller då alltså både städerna samt det faktum att jag och Kiwin fått lite mer tid tillsammans och att vi ändå inte vill bli av med varandra efter det.

Kom hem löjligt sent i går natt eftersom piloten upptäckte något fel på planet när vi flugit i ca 20 minuter. Det var bara att vända tillbaks för att se om de kunde laga felet. Det kunde de inte, så efter drygt två timmar var vi på väg igen, med ett nytt plan. När jag väl tagit mig in till t-centralen hade självklart tunnelbanan slutat gå. Så jag tog en taxi hem, slocknade rätt snabbt när jag väl kom hem.

Så var jag tillbaks till verkligheten då. Ska ta tag i, och avsluta, exjobbet. Komma tillbaks i rutinerna igen. Fortsätta med träningen samt skaffa mig ett jobb kanske. Har hört att det är bra att ha det. Jag för i och för sig en kampanj för att se till så att Kiwin blir min Sugar Mama, men hon hävdar att hon inte har råd med mig. Inte råd med €1499 per månad? Bargain, I tell you! Nope, det blir nog till att skaffa mig ett jobb ändå. Darn!

Vi ska snart åka ifrån Berlin för att ta oss med tåg till Prag. Så här långt känns allt väldigt bra mellan oss. Det här är den längsta tiden som vi tillbringat ihop som ett par. Självklart så är det här semester och därmed flyttar man undan all de där tråkiga vardagssakerna.

Kiwin ligger för tillfället halvsovande och väntar på att vi ska ta oss från hotellet. Trötta båda två, sen natt igår när hon, och jag, tog oss ut och fotade Berlin i månljuset. Hon vann med sin systemkamera mot min Sony Ericsson c905. Får se hur bilderna blev när jag kommer hem och orkar peta in dem på datorn.

För övrigt plockade jag över en minut per kilometer på halvmaran jämfört med den förra halvmaran som jag sprang för ett och ett halvt år sedan. Det känns bra inför maran i år!

Men nu måste vi dra!

Vi har en regel om att om vi ska dansa, om inte någon annanstans än i vårt eget vardagsrum*. Kombon låg bara kvar orörlig i soffan när jag försökte få igång ett litet disko, anledningen var att hon har träningsvärk i armarna. Det är då jag inser hur river dance kom till. Någon/några hade styrketränat armarna dagen innan och kunde sen inte röra armarna när de skulle dansa men ville inte låtsas om det, så den/de hävdade att det skulle vara så.

*Låt-referens “Everybody’s Free (To Wear Sunscreen)“