404 – Totally Lost

*argh*
Jag var precis ute och cyklade. Kedjan hoppade ett par gånger när jag körde på lägsta växeln. Inga problem tänkte jag, jag kör på de andra. Har ändå ett antal på min racer. När jag var nästan hemma igen började kedjan låta igen. Stannade till, men försökte lite smått trampa runt den ändå. Tills det säger ka-chiiiing. Som vän av ordning inser jag att det där lät nog inte som det ska låta om en cykel-växel. Mycket riktigt. Den är helt krossad. Ett kugghjul var av och delar av växeln var böjd. Dumt! Dumt! Fuck! Dumt! Det kommer säkert bli dyrt att fixa en ny sådan. Ohhhhh vad kul!

Det blir nog mest löpning resten av veckan och eventuellt nästa beroende på hur snabbt den lokala cykelreparatören kan fixa växeln. Illa, illa, vojne vojne….

.

Jag har varit dum nog att varit ute och tränat med en vanlig t-shirt ett par gånger i rad nu. Det straffar sig. När jag sprang hem från träningen igår börjar jag känna av hur ont det gjorde i bröstvårtorna. Jag ville alltså inte springa hela vägen hem pga det. Aj.

Men nu har jag köpt mig ett par till tränings-t-shirtar… jag menar kortärmade tränings-tröjor, så jag inte ska dumma mig igen. Sometimes stupidity hurts. And this was not the good pain…

.

Jag fick nyligen reda på att en av de vanligaste fraserna när folk kommer i mål efter att ha sprungit Stockholm Marathon är olika variantera av:
Fy fan.
Inte så konstigt kanske. Själv funderar jag på om jag ska ta och säga något i stil med:
Vem hänger med på ett till varv.

Anna tror att jag måste springa för livet eftersom folk skulle vilja slå ihjäl mig. Jag tror dock inte att det skulle vara något stort problem. De som skulle bli upprörda kommer nog vara för trötta för att kunna jaga efter mig. Nej, det jag snarare tror är en risk det är att någon galning kommer säga: ja visst.

Jag var ute och sprang lite längre i morse, det här är det längsta jag har sprungit själv utan publik och utan sällskap. Det gick ändå rätt bra vilket är bra det eftersom det bara är 30 dagar kvar tills loppet!!

.

Jag har insett hur dum jag kan vara. Så, jag tränar en del, särskilt på söndagar när jag kör mitt långpass med löpningen. Kollar jag på min pulsklocka stod det nu senast att jag gjorde av med över 2 000 kcal. Jag har självklart ätit, men inte mycket mer än normalt. Hur tänkte jag då?

2 000 kcal är för övrigt ungefär en köpe-pizza.

Nyss åt jag min middag efter att ha varit ute och cyklat en bit. Jag behövde trycka i mig maten, det var nästan att jag var andfådd efter att ha ätit maten. Idag har jag käkat en massa frukt, men det hjälper inte så mycket. Samtidigt vill jag inte lägga på allt för mycket mackor eller liknande. Jag inser hur lite koll jag har på vad för saker jag borde äta egentligen…

Men nu måste jag roa mig med att flytta bilen eftersom de ska sopa på parkeringen. Jag ska helt klart göra mig av med bilen.

.

Kom in efter att ha sprungit idag. Det var tungt på slutet, trodde jag var i rätt bra form så jag bytte till en snabbare grupp i Team Stockholm Marathon. Jag klarade av det tempot i drygt 1½ timme, sen började jag sacka efter.

När jag väl kom fram var jag smått frusen. Händerna var ruskigt kalla. Så nu ligger jag här i soffan med en varm laptop på magen. Då och då lägger jag händerna under datorn med. Varmt och skönt.

.

Idag sprang jag ett lopp igen och slog då mitt eget rekord med ett antal minuter. Kanske inte tokbra än, men det känns iaf skönt att se att träningen ger effekt. Det var bara ett 10 kms lopp så jag bestämde mig för att springa en del av vägen hem. Det är bra att vara utomhus när det är vår och solsken! Man blir lite mer energisk med.

När jag kom hem bokade jag in en halv-vättern* och insåg det manliga** i att göra den 8 dagar efter att jag ska springa marathon. Hehe!

*Halv-vätte, halv-dvärg? Något för Ajja tror jag nog…
** Uttalas som så ofta d-u-m-t.

.

Nu har jag precis kommit tillbaks från löplabbet med ett par nya löparskor. Ska bara se till att faktiskt komma ut och träna lite med… Känner mig som en dålig löpare just nu. Ingen träning på allt för länge faktiskt. Bättring ska ske inom snar framtid. Men inte ikväll, nu är det tvättstugan och jag som har ett par dejter. Oh vad spännande liv jag lever, eller hur?

.

Det faller stora snöflingor mot marken. Jag ska ut och springa 18 km. Vi får se vem som kommer vinna. Jag som kommer runt eller snön som kommer stoppa mig? Spänningen är oliiiiiiidlig. Folk satsar pengar till höger och vänster. Det går rykten om att det hela är uppgjort. Vad som är sant och falskt får de vanliga dödliga nog aldrig veta. Fast jag borde kanske ta och packa min väska nu istället för att fulblogga.

.

Idag sprang vi närmare 18 km så vi tar oss långsamt upp mot längre och längre löpsessioner. Det känns faktiskt som om det här skulle kunna gå vägen.

När vi springer på söndagarna vet vi som inte är ledare oftast bara hur länge vi ska vara ute på ett ungefär. Vi vet inte vart vi ska springa exakt och hur långt det är. Till en viss del gör det att jag håller på att göra överslagsräkningar i mitt huvud baserat på hur lång tid vi har sprungit och ungefär hur många minuter per kilometer som vi borde springa.

När vi sedan börjar närma oss slutet, det är när vi börjar närma oss vallhallavägen, då känns det både skönt att vi har sprungit långt och därmed att vi snart är klara. Samtidigt känns det otroligt tungt mentalt för att hjärnan vet att snart får den vila, snart snart.

Jag låg i mitten av vår grupp när vi närmade oss slutet. Jag var trött i benen och lite mentalt trött. Ändå hade jag inga som helst problem med att öka tempot och springa fram så jag låg nästan längst fram i gruppen. Det känns som om det går framåt med min löpning.* Så, jag kommer nog klara av det där loppet.

I stunder av hybris funderar jag på att byta grupp till en ännu snabbare nivå, men det kommer nog inte ske än på någon månad om någonsin.

Ninde var inte där med varm dryck och torra kläder idag heller. Djupt besviken.

Nu är det snart dags att bada bastu. Skönt för mina stackars misshandlade muskler!

* Inte bara för att jag inte springer baklänges…

.