404 – Totally Lost

Jag sprang maran igår. Var lite orolig inför den eftersom träningen varit si och så under långresan. Har inte fått till något löppass längre än 25 km. För att lösa det hela sprang jag en mara i NZ, “som träning”. Ja, ni hör hur det låter. Det är illa.

Den gången fick jag kramp i musklerna efter 29 km eller så. Fick gå/småjogga ett par kilometer vilket gjorde att jag kom in på en tid som var sämre än jag hoppats på. Alltså var jag lite orolig för hur det skulle gå här i Stockholm. Det gick (eller kanske sprang?) dock bra och jag slog mitt eget personbästa med 4½ minuter. Så jag är nöjd som bara den.

PS! Jag kommer nog skriva lite om långresan, mañana.

.

I kväll hade jag två val:
Val 1*: En timme i en lugn och varm miljö med avslappnande meditation. Dessutom med trevliga och lugna människor.
Val 2: Ungefär lika lång tid som val 1, dock utomhus i ett lite småkallt Stockholm. Vad göra? Tja, springa upp, ner och runt en stooor kulle ett antal gånger tillsammans med ett par likasinnade.

Eftersom jag är jag var valet lätt, tvåan var det givna valet. När vi var klara och stod på toppen av kullen ringde jag den lokala pizzerian och beställde min middag. Det var sjukt gott att sluka en pizza efter den träningen.

* Nej, det är inte Moby Dick som är val 1.

.

Nu igen. Varför gör jag det? Tycker jag verkligen om smärta? Varför blir jag så lurad varje gång? Jag går dit och det är trevligt ett tag. Det är sociala människor där, de är trevliga och snälla. Tills jag vänder ryggen till. Då kastar han sig på mig! Han börjar tillfoga mig allsköns smärta. Han fortsätter dessutom att låtsas vara trevlig och pratar på.

Vad tycker vi egentligen om naprapaterna? Nu har jag blivit knådad på. Tydligen är jag löjligt spänd i musklerna och har blivit beordrad daglig stretch och helst även massage. Det gör ont att massera den där muskeln.

.

Var ute och sprang idag med Team Stockholm Marathon. Igår körde jag ett hårt pass med spinning. Nyss slocknade jag i soffan. Det är något som händer extremt sällan. Jag tror jag är trött. När jag vaknade till liv hade den där trevliga kombon jag bor med gjort i ordning en fruktsallad med glass i. Det är ett trevligt sätt att vakna upp.

.

Sprang midnattsloppet igår. Det gick väldigt bra, personbästa! Mycket snabbare än förra året. Som vanligt var det en väldigt trevlig stämning, de flesta var där för att ha kul (även om man tävlar). Som vanligt är jag asocial i grupp. Folk är en del i hinderlöpningen som jag genomförde, eller var de inte med som hinder i loppet?

Nu ska jag cykla iväg och prova min nya våtdräkt och simma utomhus. Hepp!

Och A, sorry att jag skriver om sådant som du inte känner att du kan relatera till.

.

Idag har jag roat mig med att prova på kajak. Det var kul. Och gratis. För er som inte vet det så: Gratis är gott. Eftersom motton blir bättre på latin har jag låtit översätta det hela. Gratuito accipere bene est. bara så ni vet.

Det var nog bra träning av axlarna samt bålen*. Sen i kväll ska jag iväg på löpträning. Det blir mycket träning denna vecka. Allt för att slå mina “träningsvänner” på funbeat. Jag fokuserar tydligt på “slå” biten där…

För de som vill prova på kajak gratis så kan ni gå vidare till PampasKajak. Man behövde vara där ungefär en timme innan det började eftersom det snabbt blir fullt. Det var lite “vi tältar inför premiär/släpp av spel/något annat fånigt”-stämning över det hela.

* Eller Core som det heter på nysvenska…

.

Jag tog mig i god tid till stadion eller snarare Östermalms IP. Där gick jag in till omklädningsrummen för att fylla på vatten i min flaska. Direkt när jag kommer innanför dörren blir jag temporärt nästan blind av allt liniment som folk verkar tycka om att använda. Varför använder de det för?

Vädret var som sagt var varmt, inte alls mulet som de hade hävdat. Jag och många med mig står och trampar runt och väntar på att vi ska få börja springa. Varför kunde vi inte köra igång lite tidigare?

Innan loppet hade jag satt upp följande mål:
- Komma i mål på 6 h! Check!
- Slå min brors tid (iofs inte svårt, men det är en principsak). Check!
- En uppsatt tid. Check!
- En löjlig tid som jag verkligen inte trodde var möjlig. Ingen check, men inte så himla långt ifrån!

Bäst efter loppet var dansken som helt klart precis kommit i mål som plockar upp cigaretten. Snacka om att 1/ leva upp till vissa myter om danskar och 2/ helt förstöra sina möjligheter att få en bra tid på loppet.

När jag står där direkt efter loppet och ska stretcha lite grann känner jag hur jag håller på att börja gråta. Troligtvis en blandning av alla hormoner som flyger runt i kroppen efter ett långt lopp tillsammans med en del smärta i musklerna.

Jag är alltså väldigt nöjd med min insats under loppet. Efteråt har jag fått i mig pommes och milkshake genom Dotts förtjänst. Tackar så mycket för eskorteringen hem. Dessutom har jag ätit en pizza. Nu ligger jag i soffan och förtjänar att falla i koma vilken sekund som helst. Jag kommer sova gott i natt!

.

All träning är gjord och jag har kolhydrat-laddat samt fyllt på vattenreserven som jag ska. Vi som varit med i Team Stockholm Marathon har sprungit i princip över allt som loppet går idag. Den mentala biten borde inte heller vara något problem. Men så kommer vi till vädret.

Enligt Stockholm Marathons hemsida
Så blir vädret under loppet
Väderleksprognos för Stockholm den 31 maj: Mulet, 23 grader. Ostlig vind 3 m/s.

Jag är klart tveksam till det eftersom SvT säger att det nu på morgonen ska vara 17 grader och molnigt nu på morgonen. Utanför mitt fönster är det 20 grader och jag ser bara ett lätt dis. Hm. Värmen kommer nog spela in en hel del idag.

Det är rätt löjligt hur varm jag kan bli av lite solsken. När jag gick och hämtade min nummerlapp igår blev jag svettig. Jag ska nog anstränga mig lite mer än så idag. Men, jag ska i mål!!

För övrigt vet jag att det här nu har blivit en träningsblogg snarare än en fånblogg, men det får ni ta.

.

Idag har jag fått hem min senaste leksak. Det är en GPS/puls-klocka. Så nu kan jag se exakt hur mycket jag har sprungit samtidigt som jag har koll på vilken tid det är och hur snabbt mitt hjärta slår.
Jo, det är absolut nödvändigt att jag har denna klocka. Jo, det var värt de *mummel* kronorna den kostade… Dot blir iaf glad när hon ärver min gamla pulsklocka som inte har någon GPS inbyggd. Pah!

För att vara en GPS-klocka är den rätt liten och snygg. Jag köpte en i grönt (eller vilken färg det nu är, färgblind som jag är). Den var billigare än den svarta.

För övrigt har den en helt underbart fånig liten funktion.
“race a Virtual Partner®. Customize Forerunner’s data screens for instant feedback while you train.”
Det är alltså en liten figur (tänk tamagochi) som springer i ett visst förinställt tempo, samtidigt visas en gubbe som ska vara jag och som då springer i det tempot jag då springer för stunden. Då kan man tävla mot klockan för att se vem som kommer i “mål” först. Se bild nedan:

Nu väntar jag bara på att den ska laddas klart så jag kan börja leka med den. Och jo, jag ska ut och springa i morgon bitti. Hade jag iofs ändå tänkt göra, men nu har jag ännu en anledning.

.

Jag sökte lite på recept för egen återhämtningsdryck, eftersom de kostar rätt mycket i affären. Då hittade jag en länk som jag tror skulle passa Anna. Eller inte alls. Där står det om en undersökning som visar att folk som drack chokladdryck (Oboy kanske?) återhämtade sig minst lika snabbt som de som drack “riktiga” återhämtningdrycker. Hm, jag tror jag har någon slags drickchoklad här hemma…

Länkur

.