404 – Totally Lost

Tjatande Ninde tvingar mig att blogga om resan…

Jag åkte direkt från jobbet till arlanda. Det var precis i början av den istiden som jag missade enkelt och lätt med en långresa. Jag flög via london, landade dagen innan vilket visade sig vara en väldigt bra planering. När planet landat på Heathrow, stod alla som vanligt och väntade på bagaget. Jag kollade på en film på mobilen, var lite uttråkad. Inget hände. Tittade upp då och då. Bagagebandet stod stilla. Inget hände. Efter ett tag börjar jag inse att vi har stått där väldigt länge. Vid alla andra banden stod det massor av folk med. Med bagageband som stod stilla.

När jag väl hör en i personalen svara mycket undvikande på frågor så inser jag att det inte kommer komma någon väska idag. Hon hävdade att det var något problem på grund av kylan, men när hon sa det verkade det snarare som om det var bagagepersonalen som inte ville jobba…

Fick i alla fall väskan dagen efter, hade ombyten och deo i handbagaget, så inget större problem. Efter flyget till Dar es Salaam så landade jag i ett rätt så mycket varmare land. Berättade jag att jag hade på mig vandringsskorna, ville inte ta med mig andra vinterskor, de är rääätt så varma.

Kiwin och resten av trucken (det var ingen buss, det var viktigt enligt chauffören) kom en dag sent. Jobbigt att behöva vänta på ett litet hotell precis vid stranden med en mild bris som svalkade mig. Jodå, det var riktigt synd om mig…

Medan de andra skulle handla mat och annat inne i stan så drog Kiwin i förväg och mötte mig. Hon, som inte är ansiktsblind, lyckades missa mig. Jag var i princip ensam turist i ett hav av lokalbor. Hon borde sett mig. Tur att jag är så skarpsynt! =)

Någon dag senare tog vi oss till Zanzibar. Det fanns ingen el på ön eftersom elledningen från fastlandet gått sönder. Tydligen inte allt för ovanligt att det händer. Så, i alla de små vindlande gränderna i Stone town stod det generatorer och brummade högljutt. På kvällarna var det svårt att sova på grund av oljudet. De stängde dock av generatorerna kl 23 varje kväll. Efter det var det svårt att sova på grund av värmen, ingen el = ingen fläkt och inget rinnande vatten.

Men, det gav mig en chans att visa kiwin ett partytrick, den smältande hjärnan. Jag blev varmare och varmare och långsammare och långsammare. Till slut stannade jag mitt i rummet och bara stirrade. Kiwin gav mig order om att blöta en t-shirt och lägga den på huvudet. Rocket science för mig vid det stadiet.