404 – Totally Lost

Det började enkelt. Vi trodde inte vi skulle uppleva så mycket och så konstigt. Kombo-skapet hade surfat runt på blocket. Vi hittade en soffa som vi tyckte skulle passa bra här hemma.

Vi får reda på vart säljaren bor. Det är utanför våra hemtrakter. Det är på ös-ter-malm…

Kulturkrock är bara förnamnet. Tanterna har konstiga kläder. Dessutom blir en hel del tanter från det att de är 23 år gamla. Vissa av dessa tanter hade dyr parfym, med ett doftspår breda som avenyer. Classy!

McDonalds-personalen ni:ade kombon. Om man åker till förorten så får man möjligtvis ett ey.

Vi pratar med säljaren hemma hos henne. Hon nämner att det straxt kommer att komma en man som eventuellt kan hjälpa till. Det visar sig vara “Calle”. Självklart heter han Carl. Snubben knackar på dörren, säger “jag är här för att köpa en soffa”. I mitt huvud poppar start-scenen i filmen Jalla, jalla upp. Calle har fluga och frack. Han var en räka. Han verkade kunna lyfta en spritflaska, men inte mycket mer.

För övrigt är det ibland är det lättare att bära en soffa själv nedför trappan än att få hjälp. Jag lekte sköldpadda. Tog soffan på ryggen och backade ner för trapporna.

När vi skulle knuffa in sofforna i flyttbilen verkar det som om en man i bil ska hämta upp en av lokalbefolkningen. De sätter sig i bilen. De sitter kvar. Det verkar som om vi var en del av deras underhållning.

Vi funderar på om konversationen gick något som: “Titta vad personalen kan. Och en kvinna med. Tänk vad starka de där arbetarna är.” Eller möjligtvis om det var “Fnuppe, borde du inte gå ut och hjälpa dem? Nja, det borde gå bra, kolla bara hur de arbetar på. Men Fnuppe, ska du inte?”

Vem vet? Nej, det var skönt när vi tog och åkte därifrån tillbaks till vår egen del av stan.