404 – Totally Lost

Nu har jag varit här i Guatemala i en vecka. Språket börjar ge med sig lite grann, även om det i början av veckan kändes som att försöka laga ett fickur med en slägga. Inte så lätt om ni frågar mig.

I vilket fall som helst så bor jag bättre än jag trodde. Har ett rum med eget badrum. Skolan är rätt liten, vi är runt 11 personer, eller var eftersom 6 stycken lämnade skolan i fredags. Troligtvis kommer det att komma in fler i nästa vecka. Folk är trevliga och lätta att prata med i vilket fall som helst. Har fått ett eventuellt erbjudande om att åka till Kuba med en av mina medstudenter när jag är klar med mina tre veckor. Vi får se vad som händer. Jag har för ovanlighetens skull inga planer alls utan glider mest just nu.

Lektionerna är intensiva, även om jag inte haft så mycket läxor än så länge. Försöker prata så mycket som möjligt med min värdfamilj, de har ett otroligt stort tålamod med mig när jag försöker berätta saker för dem när både grammatik och ord saknas. Men det går bättre och bättre som sagt var.

I går drog jag och ett par till iväg till Lago Atitlan över natten. Vi tog en chicken bus dit, vilket inte var så farligt som vissa rykten gör gällande. Tror inte jag skulle vilja sitta mer än tre timmar i en sådan buss (amerikanska skolbussar, gärna tre personer på varje säte som är gjord för två amerikanska barn), men två gick helt ok. På vägen tillbaks pratade jag lite kort med ett par från USA (eg från latinamerika). En av dem frågade buttert om jag skulle till stad X och jag sa att det trodde jag nog. Då säger han att jag kan bo hos honom, ungefär fem minuter senare går de av bussen, utan att säga så mycket mer. Trevligt men konstigt.

Funderar på att nästa vecka köra en tur upp på centralamerikas högsta berg, Tajumulco. Den ligger inte så långt bort och enligt ett par som gick på skolan var det en väldigt rolig tur. Man knatar upp dit och tittar på soluppgången. Kan dessutom bli hur bra träning som helst! Men nu ska jag försöka få i mig lite mat.

.

I morgon bitti sitter jag på ett plan väster ut. För tillfället har jag resfeber. Ska se om det går att somna nu. Får nog ligga och läsa en bok ett tag innan jag har lugnat ner mig tillräckligt.

Vi får se när jag har landat tillräckligt mycket för att kunna skriva om det när jag väl kommit fram till Guatemala. Jag ser fram emot att komma dit, men ser inte riktigt fram emot drygt 20 timmar på tre olika flygplan. Vad som sen händer när jag väl kommer dit är lite luddigare.

Jag brukar i vanliga vall vilja ha min struktur och mina planer på allt. Vill inte att någon ska rubba mina cirklar. Ändå sitter jag nu och har en händelsehorizont som inte sträcker sig längre än till och med första helgen i april när jag ska till Berlin och springa en halvmara med kiwin. Det som händer fram tills Berlin är luddigt och det som är efter Berlin har jag inte en aning om. Det som är konstigt med det hela är att jag ändå känner mig lugn med det hela. Konstigt, konstigt.

.

Detta är en tredjedel av de semlor som vi håller på att sätta i oss nu. Rejält gott det!! För ovanlighetens skull blev det glutenfria brödet väldigt fluffigt. Grädden var lite löst vispad, men det blev bättre på semla nummer 2. Jag kandiderar för övrigt för utmärkelsen bästa kombon. Tror dessutom att det faktum att jag kommer att åka iväg kommer att hjälpa mig på traven att vinna utmärkelsen.

.

Idag har jag fått ett uppdrag. Strunt i att jag ska resa iväg och håller på att förbereda inför det. Detta uppdrag är viktigare. Vi pratar nästan mission impossible här. Om jag blir fast så kommer min uppdragsgivare att förneka all kännedom om det hela. Ok, nu överdriver jag väl en hel dj*vla del då. Men jag har fått ett uppdrag. Det kommer att utföras i morgon var tanken. Det handlar om följande:

En glutenfri semla ska byggas ihop i morgon, alla ingredienser är införskaffade redan. Då blir kombon glad och lycklig. Att jag längtat efter en semla i ett par veckor nu har aaaabsooooolut ingenting med saken att göra. Det handlar bara om att jag är en fin människa.* Jo, jag vet att det inte är fettisdagen är först den 24:e februari i år, men då är jag i Guatemala. Jag tror att bristen på semlor är löjligt stor där och därmed tar jag det säkra före det osäkra. Gott!!

*Joho!

.

Var på apoteket igår för att shoppa lite inför resan. Skadar inte att vara förberedd om magen rasar ihop. Köpte dessutom ögondroppar, vet inte om jag reagerar på pollen därborta. När jag sen kom till kassan och hade betalt får jag frågan om jag ville ha den här:

Ska jag ta det personligt eller har de bara en reklamkampanj?

.

Jag hade packat i torsdags. Sett till så jag skulle ha med mig allt på fredag morgon innan jag åkte iväg. Trodde jag. Kom fram till passkontrollen och inser att jag inte har med mig passet, bara legget. Hm. Hjälpte inte. 25 minuter innan flyget ska gå. Hinner inte åka hem och hämta passet. Inte ens om någon var hemma skulle det fungera. Pass-polisen hintar om temporära pass. Ta en taxi till tullhuset och fixa pass där.

Hur lång tid skulle det ta frågar jag. Det skulle kunna gå på 15 minuter om det inte var någon kö. Springer iväg, hoppar in i en taxi och kommer in till tullhuset. 980 kr senare hade jag nedanstående temporära pass.

Väldigt manligt. Det passade mig perfekt! Eller skulle ha gjort det om det fanns en Hello Kitty på den. Fast jag fick inte spara den, de tog passet när jag kom tillbaks till sverige.

Hann i alla fall med planet, även om det var lite svettigt att springa genom halva arlanda med vinterjacka på. Hade inte många minuter till godo och jag var inte ens sist. Ville verkligen inte missa att komma iväg till Dublin.

.

Fortfarande trött efter att ha kommit hem sent i går kväll. Helgen med kiwin har varit väldigt intensiv rent emotionellt. Det känns väldigt bra. Hon har väldigt mycket energi. Det blir en resa tillsammans när jag kommer tillbaks från Latinamerika. Lite mer långsiktigt sett finns det en option på en riktig lång resa vid årsskiftet, tillsammans. En resa som jag skulle kunna vara väldigt väldigt intressant. Och då har vi inte ens börjat prata om sällskapet. Hm…

På söndag åker jag iväg och är borta i sex veckor. Lång tid utan kiwin. Hon har dock tagit bort lite av mitt fokus från resan till latinamerika. Bra anledning om ni frågar mig. Kan i och för sig vara rätt skönt att slippa resfebern, men samtidigt är det är en del av resan att se fram emot vad som ska ske.

.