404 – Totally Lost

Jag har varit dum nog att varit ute och tränat med en vanlig t-shirt ett par gånger i rad nu. Det straffar sig. När jag sprang hem från träningen igår börjar jag känna av hur ont det gjorde i bröstvårtorna. Jag ville alltså inte springa hela vägen hem pga det. Aj.

Men nu har jag köpt mig ett par till tränings-t-shirtar… jag menar kortärmade tränings-tröjor, så jag inte ska dumma mig igen. Sometimes stupidity hurts. And this was not the good pain…

.

Jag fick nyligen reda på att en av de vanligaste fraserna när folk kommer i mål efter att ha sprungit Stockholm Marathon är olika variantera av:
Fy fan.
Inte så konstigt kanske. Själv funderar jag på om jag ska ta och säga något i stil med:
Vem hänger med på ett till varv.

Anna tror att jag måste springa för livet eftersom folk skulle vilja slå ihjäl mig. Jag tror dock inte att det skulle vara något stort problem. De som skulle bli upprörda kommer nog vara för trötta för att kunna jaga efter mig. Nej, det jag snarare tror är en risk det är att någon galning kommer säga: ja visst.

Jag var ute och sprang lite längre i morse, det här är det längsta jag har sprungit själv utan publik och utan sällskap. Det gick ändå rätt bra vilket är bra det eftersom det bara är 30 dagar kvar tills loppet!!

.