404 – Totally Lost

Jag tog mig i god tid till stadion eller snarare Östermalms IP. Där gick jag in till omklädningsrummen för att fylla på vatten i min flaska. Direkt när jag kommer innanför dörren blir jag temporärt nästan blind av allt liniment som folk verkar tycka om att använda. Varför använder de det för?

Vädret var som sagt var varmt, inte alls mulet som de hade hävdat. Jag och många med mig står och trampar runt och väntar på att vi ska få börja springa. Varför kunde vi inte köra igång lite tidigare?

Innan loppet hade jag satt upp följande mål:
- Komma i mål på 6 h! Check!
- Slå min brors tid (iofs inte svårt, men det är en principsak). Check!
- En uppsatt tid. Check!
- En löjlig tid som jag verkligen inte trodde var möjlig. Ingen check, men inte så himla långt ifrån!

Bäst efter loppet var dansken som helt klart precis kommit i mål som plockar upp cigaretten. Snacka om att 1/ leva upp till vissa myter om danskar och 2/ helt förstöra sina möjligheter att få en bra tid på loppet.

När jag står där direkt efter loppet och ska stretcha lite grann känner jag hur jag håller på att börja gråta. Troligtvis en blandning av alla hormoner som flyger runt i kroppen efter ett långt lopp tillsammans med en del smärta i musklerna.

Jag är alltså väldigt nöjd med min insats under loppet. Efteråt har jag fått i mig pommes och milkshake genom Dotts förtjänst. Tackar så mycket för eskorteringen hem. Dessutom har jag ätit en pizza. Nu ligger jag i soffan och förtjänar att falla i koma vilken sekund som helst. Jag kommer sova gott i natt!