404 – Totally Lost

Idag sprang vi närmare 18 km så vi tar oss långsamt upp mot längre och längre löpsessioner. Det känns faktiskt som om det här skulle kunna gå vägen.

När vi springer på söndagarna vet vi som inte är ledare oftast bara hur länge vi ska vara ute på ett ungefär. Vi vet inte vart vi ska springa exakt och hur långt det är. Till en viss del gör det att jag håller på att göra överslagsräkningar i mitt huvud baserat på hur lång tid vi har sprungit och ungefär hur många minuter per kilometer som vi borde springa.

När vi sedan börjar närma oss slutet, det är när vi börjar närma oss vallhallavägen, då känns det både skönt att vi har sprungit långt och därmed att vi snart är klara. Samtidigt känns det otroligt tungt mentalt för att hjärnan vet att snart får den vila, snart snart.

Jag låg i mitten av vår grupp när vi närmade oss slutet. Jag var trött i benen och lite mentalt trött. Ändå hade jag inga som helst problem med att öka tempot och springa fram så jag låg nästan längst fram i gruppen. Det känns som om det går framåt med min löpning.* Så, jag kommer nog klara av det där loppet.

I stunder av hybris funderar jag på att byta grupp till en ännu snabbare nivå, men det kommer nog inte ske än på någon månad om någonsin.

Ninde var inte där med varm dryck och torra kläder idag heller. Djupt besviken.

Nu är det snart dags att bada bastu. Skönt för mina stackars misshandlade muskler!

* Inte bara för att jag inte springer baklänges…