404 – Totally Lost

Du menar alltså att jag har ett par leder och lite muskler längst ner på benet. Fot säger du. Och den lär jag alltså kunna använda mig mer av när jag springer? Hur udda.

Jag provade i omgångar den här nya tekniken idag när jag sprang mitt vanliga varv. Jag tangerade mitt rekord vad gäller tid. Precis när jag börjat springa idag slumpade mobilen fram låten Idiot av Lars Winnerbäck. Träffande så säg? =)

.

Snart kommer jag att följa ett par av de storas* fotsteg, som hon här och hon där och skaffar mig en egen liten domän med en egen wordpress installation. När jag får tid, alltså inte idag.

* Litterärt stora, inget annat. Ska ni ha spö eller?

.

saknar man någon att ha i närheten…

.

Blandband är alltså inte historia. Man får bara göra på lite annat sätt.

Tror nog mer på att göra det där själv istället för att köpa det där kittet från dem.

.

Vissa piktogram är nog inte så genomtänkta.

Hur tänkte personen som gjorde den här skylten egentligen? Att rullstolsbundna har svårare att röra på sig och därmed lättare blir tjocka? Eller är det en rullstols-variant av de gamla velocipederna med tokstora hjul?

De som känner att de vill klaga på detta kan vända sig till SAS eftersom skylten sitter i deras Business Class lounge på Arlanda. De förtjänar att folk klagar på dem eftersom jag inte kom in på loungen på Dublins flygplats med mitt Eurobonus guld-kort eftersom det hade gått ut.

.

En av de presenterna som 40+ fick var en nalle iklädd ett par röda fejkade lackskor. Om man tryckte lite på handen på nallen rörde sig munnen på dockan och låten “These Boots Were Made For Walking” med Nancy Sinatra. Självklart fanns det en historia bakom den. Självklart var det en historia med en man.

40+aren hade en natt varit ute och festat. På vägen hem träffar han på en kille, helt okänd alltså, och bådas gaydar plingar till. Okända killen frågar om 40+ har några cowboy-stövlar hemma. 40+ säger att han har ett par vandrarskor. Nej det dög inte, okända killen tyckte om cowboy-stövlar. Rätt så mycket. Är du säker på att du inte har några cowboy-stövlar hemma frågar okända killen, igen. 40+ säger att han har ett par som möjligtvis skulle kunna gå för det.

Okända killen ber honom springa upp till sig och ta på sig dem och komma ner igen. Okända killen står alltså kvar och väntar nedanför. Stövlarna fick godkänt och de springer runt hörnet där den okända killen i princip slänger sig ner på marken och ber 40+ att gå på hans könsorgan med cowboy-stövlarna. Ouch, hörs från publiken och händer glider ner lite skyddande mot skrev. Okända killen tycker uppenbarligen det är mer än trevligt, mycket mer.

40+ kan dock inte tänka på så mycket annat är låten “These Boots Were Made For Walking” med Nancy Sinatra. Han säger detta till oss och shakar lite grann för att visa hur han stod och trampade på okända killen, vilket gör det hela ännu roligare.

Som en del i historien berättade han om när han berättade den första gången för ett par arbetskamrater. Någon frågade då om det inte gjorde ont. 40+ svarade att nejdå, varför skulle det göra ont på mig för, jag hade stövlar på mig…

Uppenbarligen har han berättat den här historien för allt och alla. I lördags kom han dock inte ihåg att han berättat historien för oss mitt i natten. Men, det är inte längre 40+s historia, den har fått ett eget liv. Andra återberättar hans historia. Jag bara tänker på att den måste ha kommit fram till okända killen via omvägar. Undrar hur man skulle reagera av att höra en sådan historia om sig själv, så där.

Men det jag undrar över, förutom det självklara om hur det kommer sig att man njuter av att någon dansar på ens könsorgan med cowboy-stövlar, är hur det kommer sig att man raggar upp någon på gatan och ber dem göra det. Handlar inte mycket av S/M om förtroende? Men det förståss, 40+ är rätt förtroendeingivande…

.

Lugn bara lugn lilla Ninde. Jag ska berätta hur det var på den gröna ön. Jag kom hem sent igår och behövde sova lite.

Det var en väldigt trevlig helg.

Men det kanske ska till lite fler detaljer. I torsdags fick jag ett mail från en av kamraterna på ön. “Summer has finally hit Ireland.” Han glömde bara bort att berätta att det var en irländsk sommar. Ni vet en sådan där grå och småregnig. Nu åkte jag inte dit för vädret, så det var rätt ok ändå.

Jag åkte direkt från flygplatsen till baren där 40+aren skulle ha sin fest. Han var lite orolig att det kanske inte skulle komma så mycket folk. Det hade han inte behövt vara, det kom rejält mycket folk, däribland 3 influgna svenskar.

Det var ett par kära återseenden, men de flesta var okända personer. Inte för att det hindrade mig. I vilket fall som helst så återsåg jag de flesta av dem jag ville träffa, däribland min “irländska”* “fru”** igen. Av någon anledning verkade de tycka att det var trevligt att se mig med. Jag har inte riktigt förstått det där. Jag är uppenbarligen social, men jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Men det är ett helt annat blogg-inlägg.

40+aren sa innan festen att jag och en annan kille var ett par av de få straighta singelkillar som fanns på hans fest. Nej, jag var inte där för att ragga och jag raggade inte där. Inte heller blev jag raggad på, vad jag vet. Jag är notoriskt dålig på att märka när jag blir raggad på. Men, det jag skulle komma till med det här var att jag inser hur usel min gaydar är. Den är nog lika utvecklad som hos en gråsten. Jag såg ett par som jag skulle kunna gissa som gay, men för det mesta märkte jag ingenting. Hänger det ihop med att jag inte ser när folk är intresserade av mig? Alltså att jag varkan har någon gaydar eller någon 404dar…

Under avdelning udda repliker har vi min “frus” kamrat. Det här är första gången jag sett den här personen förut och när hon hör att jag kom från Sverige ger hon repliken: “Have you done porn?” För uppenbarligen så håller alla svenskar på med porrfilm… Eller hur det nu var.

“Irländarna” har i alla fall tagit hand om mig hela helgen. Jag har inte haft så mycket tid för mig själv. Om man då inte räknar lördag morgon. Jag gick och la mig kl 05.45 och vaknade upp 4 timmar senare, kunde inte somna om igen. Eftersom40+aren låg och sov på sitt rum och han inte skulle vakna på många timmar tog jag mig in till centrum istället för lite beställnings-shopping. När jag kom tillbaks ett tre timmar senare hade han precis vaknat upp. Bra timing alltså.

På lördagen var alla lite småsega och tog det lugnt. På kvällen käkade vi middag på ett koreanskt ställe. I bakgrunden fanns en karaoke maskin. Det som gjorde att vi inte kunde sluta slänga blickar på den var att det inte fanns någon som helst koppling mellan texterna och bilderna. Eller snarare, kopplingen var nog att det inte fanns någon koppling alls. Det var en massa olika klipp ur gamla filmer, men de verkade inte utvalda för att vara snygga eller passa med låtarna utan de kändes bara slumpmässigt utvalda.

Den kvällen avslutade jag med att vara riktigt turistigt. En av de “irländska” kamraterna (från Australien) hade sina föräldrar där för helgen och självklart skulle de vallas runt lite i Temple bar. Vi tog oss alltså till baren Temple bar i området Temple bar för ett glas. Det är väldigt trångt där, fullt med fulla engelsmän. I det sällskapet jag var i då kände jag mig otroligt lång. Vi var fyra personer varav jag var längst. Jag vet att jag inte är lång utan ligger precis på genomsnittet här i Sverige. Exet säger ibland att jag är dvärg, men i och med att hon varit ihop med mig inser man lätt att hon inte riktigt går att lita på. Men nu glider jag iväg. Pappan var näst längst, ett helt huvud kortare än jag och de andra två var ännu kortare. Jag har inte riktigt tänkt på hur kort den här kamraten är.

Nu blev det här ett rätt långt inlägg. Men det klarar ni säkert av att ignorera (längden eller inlägget är ert val). Senare idag ska jag eventuellt skriva ihop ett inlägg om sex. Inget självupplevt, det var 40+arens lite udda historia.

* Få av de jag träffade på Irland är från Irland. Denna är från Nya Zeeland.
** Don’t ask don’t tell? Det är inte ett fullbordat äktenskap, så tro inget annat.

.

Jag kom för ett tag sedan till Arlanda. Såg att mitt plan var försenat ca 25 minuter. Det kan vara lite problematiskt med tanke på att jag åker till Dublin via Oslo. Hm… Tänkte inte så mycket mer på det. Sen ropade de upp mitt namn i högtalarna. De bokade om mig på ett direktflyg istället. Jag kommer landa i dublin lite senare än tänkt. Glider alltså direkt från flygplatsen till baren. Det är jetset alternativt lite dekadent känsla på det.

För övrigt befinner jag mig i SAS laungen och stjäl så många olika glossy-magazine jag kan få tag på. Gratis är gott. Dessutom är det nog sista gången som jag kan utnyttja mitt Eurobonus Guld-kort eftersom de gett mig ett silver-kort istället. Gratis internet är bra det med. Jag utnyttjar det mesta här. Inklusive att jag äter en stekt inlagd sill. Hah!

.

Det var hur det var att springa idag, både mentalt och fysiskt trögt. Jag gjorde korta ruscher och gick sen delar. Det var inte ett av de passen som jag är stolt över direkt. Och det är bara en dryg vecka kvar tills midnattsloppet. Hur ska det gå? Och hur ska det gå på halvmaran om 22 dagar? Men det visar sig säkert.

Nu är det helg-stängt tills sent på söndag, minst. Om jag nu överlever helgen.

.

Idag ska jag ta mig över till Dublin för att fira en 40åring samt träffa lite löst folk där. Det ska bli hur kul som helst faktiskt! Det var 1½ år sedan jag var där senast. Sen har jag inga fler resor inplanerade. Dessutom, och nu förväntar jag mig att ni tycker synd om mig, tar min semester slut på måndag.

Det kommer dock bli “irländskt” väder, även om en av kamraterna hävdade att sommaren hade kommit dit nu. Men det kanske var det han menade…

.