404 – Totally Lost

Jag åkte över till Norge för att knata upp för Galdhöpiggen, nordens högsta punkt (2 469 m.ö.h.). Började med att ta tåget till Oslo och hyrde en bil där* vilket var rätt skönt. Jag är inte helt övertygad om att min bak hade tyckt om mig efter att kört så många timmar i min egen Hyundai Atos. Dessutom var det bra att ha en säkrare bil på de smala vindlande bergsvägarna. Löjligt smala och inte blev det bättre när man möter långtradare med hög hastighet… Jag var rätt trött när jag väl kom hem.

Fast det är en nackdel med att köra bil själv, man kan inte njuta av utsikten på samma sätt. Missade säkert en hel del trevliga vyer. I vilket fall som helst kom jag fram till Spiterstulen (1 104 m ö.h.) och tältade där. Dagen var solig även om det skulle vara regnigt enligt väderleksrapporterna. Jag började jag knata upp för berget, en tur på 1 365 meters höjdskillnad! Med mig hade jag full packning, även om jag skulle ner till exakt samma ställe. Tanken var att jag skulle kolla att jag orkade det för min två-dagars vandring för nästa “kulle”. Det gjorde jag alltså ikke.

När jag hade kommit upp till ungefär 2 200 m.ö.h. jag insåg hur trött jag var och att det tagit längre tid än det borde dit upp. Så jag käkade lunch och vände neråt istället. Nedåt gick det mycket lättare. Sko-surfing neråt på snötäckena, stooora steg neråt och gliiiiid!

När jag väl kommit ner, duschat och vilat ett tag inser jag att jag har någon slags infektion eftersom jag har feber. Då är det kanske inte så konstigt att det var tungt! Infektionen och det faktum att det skulle regna resten av tiden gjorde att jag ändrade planerna. Jag använde min livlina, ring en kamrat, och fick reda på lite turist-info samt vart närmsta turistcenter fanns.

Det blev en rätt trevlig tur ändå, även om det inte var så mycket vandring. Hur vädret var efter första dagen kan ni själva se. Varför nynnar jag på Robert Brobergs låt Vatten?

En annan bild tog jag när jag bilade över fjället. Är det inte trevligt med den härligt varma nordiska sommaren.

Vid ett ställe på fjället ser jag hur massor med människor åker långfärdsskidor. Hade nog varit trevligare om det inte regnat, men ändå. På vägen ner för fjället träffar jag på ca 20 personer som åker rullskidor, uppför. Hm, varför inte åka vanliga skidor bara någon mil bort? Folk är inte kloka.

* Löjligt bil-ligt eftersom jag har en norsk kontakt på en viss biluthyrare.

.