404 – Totally Lost

Det verkar inte som om folket i mitt hus har något festligt liv alls. Jag var precis nere och skulle tvätta. Båda maskinerna var bokade och båda “panik-maskinerna” var upptagna. Självklart har jag ett liv, bara inte just nu.

.

Jag var precis ute och joggade och mot slutet när jag kommit in i andra andningen kollar jag på pulsklockan. Det står att min puls var 211. Så antingen var det fel på pulsklockan eller så är det fel på mig. Jo, jag vet, det där var att lägga upp det på volley. Självklart är det något fel på mig rent allmänt, men nu pratar vi inte om det, ok? =)

Enligt afrobladet ska man som man* ta 220 minus sin ålder för att få sin maxpuls. Om jag nu räknar baklänges för att få fram min ålder istället och antar att 211 är min maxpuls, så blir det:

220 – X = 211
X = 220 – 211 = 9

Jag antar alltså att jag är 9 år gammal då. Jag trodde det var den fysiska åldern, inte den mentala som man skulla sätta in där…

* Jo, vissa internet tester säger att jag är kvinna, men vi struntar i det nu.

.

Argh! Jag försöker få ut mig i spåret för att springa. Det går så där för tillfället.

.

Igår kom jag tillbaks från Finland. Den här gången hade jag lyxat till det med att ta Arlanda Express till och från Arlanda. När jag kom dragande med min kabinväska upp för rulltrappan från tunnelbanan fick jag en extrem flashback att komma “från jobbet” som konsult. Alltså, vara på väg hem från Arlanda efter en vecka i någon helt annan stad. Det känns väldigt skönt att slippa flygandet varje vecka och att faktiskt kunna göra saker på kvällarna.

Att man sen har ett långdistansförhållande som innebär flygresor är en annan sak. Det är inte lika ofta som jag flyger och belöningen är bättre.

Vi funderar på att köra en city-semester i sommar. Vi har inte bestämt vart vi ska än så länge, men vi har två kandidater på gång. Däremot så funderar jag på en sak som jag eventuellt kommer tycka bli lite jobbigt. Fröken Fräken tycker om att sova länge på morgonen. Väldigt länge om man låter henne vara. Det rimmar lite illa med att vara turist. Jag tycker inte om att gå upp kl 13 för att först då fundera på frukost och att först då ta sig till något turistigt. Det brukar oftast vara väldigt fullt med andra turister på de ställena vid den tidpunkten.

Helst försöker jag gå till museum och liknande när de öppnar, det brukar vara lättare att uppleva saker och ting då eftersom man inte måste slåss med en massa turister. För självklart är jag själv aaaaldrig turist…

En sen morgon i sängen då och då är mysigt, men om det alltid är sena mornar så blir de inte så speciella. Som tur är så går det att väcka henne relativt lätt.

.

Idag ska jag ta mig österut igen. Fröken Fräken kommer vara väldigt upptagen med jobb och att skriva på sin uppsats, men jag kommer kanske kunna stjäla en kyss lite då och då ändå.

För att inte störa henne allt för mycket tänkte jag ta med en present till henne, ja ni gissar helt rätt, det är en trådlös router. Inget visar ens känslor så mycket som en router…

Nej, router, dator och pocketbok ska med för att jag ska hålla mig lugn lite grann i alla fall. Det, om inte annat, är en bra present till henne. Ska försöka skaffa fram ett litet påskägg med för extra pluspoäng.

.

Uppenbarligen överlevde jag min lilla paragliding tandemtur eftersom jag skriver det här. Det var rätt kul faktiskt.

Jag kom ut till en lång åker där de i ena ändan hade en massa folk och i andra ändan en vinsch. I mellan oss låg ett antal lååååång stålvajrar. Handledaren går snabbt igenom vad som ska hända. Han berättar även att det inte var så bra termik just då. Termik är alltså de varma uppvindarna man kan hitta och som gör att man inte bara kan glidflyga neråt när man väl kommit upp. På grund av den dåliga termiken så var den första flygningen inte så lång, så jag fick ett till.

Jag står alltså på ett avlångt fält med en ryggsäcksliknande sittanordning på ryggen. Jag är ihopkopplad dels med en instruktör bakom mig och dels en stor vinge i tyg bakom oss båda två. De kopplar sen ihop oss med en med en rejält lång stålvajer.

De börjar sen vinscha in vajern, vi håller först emot för att sedan börja springa ett par steg tills vingen fylls med luft och börjar lyfta oss upp. Vi flyger rakt fram och uppåt tills vi är nära 250 meter och då släpper vi lös vajern. Medans vi flyger rakt fram känns det nästan inte som om vi faktiskt flyger eftersom man sitter relativt bekvämt selen.

Men när instruktören börjar svänga inser jag snabbt att vi faktiskt är högt uppe i luften. Det är en lite udda upplevelse att inse att det som håller en uppe i luften är ett antal tunna linor och ett par tygstycken. Det är inte utan att man tänker på humlorna som enligt sägnen inte ska kunna flyga men gör det ändå.

Kanske tar jag en kurs för att kunna flyga själv i sommar, får se vad som händer. Undrar om det här är något för Mr? Muha!

Säg hej till min fot och till utsikten.

.