404 – Totally Lost

Jag såg precis OKQ8:as reklam på TV. En man sitter i bilen och svullar mat och sen texten “Macken med flest menyer”. Bilderna på mackorna och salladerna är snygga och de ser goda ut, inga problem där. Men, det jag inte förstår är hur den svullande mannen i bilen ska få mig att vilja köpa min middag på OKQ8. Om något blir jag äcklad av det och funderar på om man istället skulle äta något gott hemma eller på en riktig restaurang.

Det här är alltså något som de har betalat dyra pengar för att ta fram och visa den här reklamen. Och resultatet är att jag vill äta hemma eller någon annanstans än hos dem. Starkt jobbat.

.

Jag har gjort ännu ett test på internet. Som vanligt är det högst vetenskapligt uppbyggt och statistiskt säkerställt, så folk behöver inte oroa sig över huvud taget. Dessutom, så folk kan känna sig än mer trygga så hittade jag testet på expressen, om man tvekade innan så känner man sig nu trygg.

I vilket fall som helst så handlar testet om man har rätt yrke, enligt testet borde jag ha följande yrke:
Lärare
Du tycker om att debattera och har lätt för att påverka människor med dina åsikter.

Hepp, de hade rätt den här gången. Mycket bättre än AMS testet som för ett stort antal år sedan tyckte att jag skulle bli sångare…

När jag kollade vidare såg jag att det var TCO som står bakom testet, så lite mer trovärdighet alltså. Om någon annan är intresserad av att göra det finnes den härna.

.

Nu i veckan var jag och tränade så att jag skulle bli stark och snygg. *host* I vilket fall som helst, efter träningen duschade jag och piffade jag mig för att “göra mig vacker”. Stod i mina egna tankar och tittade plötsligt upp. Jag såg då en person sitta med bar överkropp och ryggen emot mig. Mitt på ryggen ser jag ett mörkt band tvärs över ryggen. Följande tankar for igenom mitt lilla huvud:
- BH band?
- En kvinna i herrarnas omklädningsrum? Hmm, inte så troligt.
- Är jag i damernas omklädningsrum? Inte så troligt det helller.
- Är det en kille med BH? Liten sannolikhet.
- Ah, det är ett band som används tillsammans med en pulsklocka för att känna av pulsen.

Tänk vad ett enda synintryck kan ge för olika bilder.

.

De kör Dylan Moran på TV. Han är IMHO väldigt rolig. Man lär sig väldigt mycket på att titta på standup komiker som honom och Eddie Izzard. Allt de säger är sant…

.

Idag gick jag in i ett klassrum för att leta efter en elev och hittar ett par elever som sitter och tittar på filmen Den bästa sommaren med Kjell Bergqvist. En av eleverna tyckte att jag skulle prova att hålla en lektion i samma stil som Kjells roll. Alltså extremt seriös och inte mycket till öppen humor. Fast sen kom de på att de inte trodde att jag jag ens skulle klara mig igenom halva klasslistan (för närvarokontrollen) utan att bryta med rollens synsätt på livet. Det verkar som om jag inte upplevs som en direkt negativ lärare tror jag.

.

Idag fick jag ett brev från fröken Fräken, hon tycker om att skicka riktiga brev med en massa gulligheter i. Den här gången fanns det i kuvertet ett mumin-vykort, en päron-vanilj-lakritsstång samt en barnbok om mumintrollen. Det sista är en hets mot mig för att jag ska lära mig finska. Tror jag i alla fall att det bara är det hon hetsar om, eller är det något hon inte har berättat? Sak samma, hon fick en hel del plus-poäng för det tilltaget.

.

Jag hade ett utvärderingssamtal med min rektor idag. Kändes lite konstigt när jag bara jobbat i en månad, men ska man ha utvärderingssamtal så ska man. I vilket fall som helst kände rektorn att jag fungerade bra med personalen och att hon dessutom hade hört av mina elever att de tyckte jag var bra. Folk är lättlurade.

För övrigt fick varje lärare tre gelehjärtan på våra skrivbord i morse samt en brownie med ett hjärta på till fikat. Jag tycker om socker, men den där brownien (?) var lite väl söt för min smak. Jag tog bara en halv, sen tog det stopp. Nu är jag hungrig, men har ingen speciell lust att laga något alls…

.

… när jag inte kan sova.

Varför är inte fröken Fräken här? Det brukar gå lättare att sova när hon är här. Och, nej, det är inte för att hon är tråkig och det har inte heller med snusk att göra. OK!? Är det allt folk tänker på?

Nej, det är bara en sådan period igen. Det är inte ens stressigt på jobbet, tvärt om så känns det som om jag håller på att komma in i rutinerna rätt bra.

Varför är det ingen kul som är påloggad på nätet som kan roa mig för?? Bah, internet är en fluga som inte gör någon lycklig, i alla fall inte mig och i alla fall inte just nu. Jag kanske borde logga av, stänga ner datorn och försöka sova en gång till istället för att ligga här och negga.

.

Jag har äntligen tagit mig själv i kragen och skrivit ett brev till mitt fadderbarn som jag har via barnfonden. Alltså det var ett pappersbrev, med handskriven text på som jag har lagt i ett kuvert med frimärken på. Jag inser hur sällan det är man skriver brev på papper numer om man inte räknar vykort då alltså. Att skriva ut något kontrakt och skriva under räknas inte heller som “riktigt” brev.

Mitt fadderbarn är en 14-årig pojke som bor på Kap Verde. Av någon anledning skriver han inte brev själv utan det verkar vara hans släkt och vänner som skriver alla breven som jag har fått. Av de årliga rapporteringsbreven jag har fått misstänker jag att han är en liten busunge.

Det känns i alla fall bra att den lilla summan jag betalar varje månad gör en skillnad för honom och hans familj. Det är inte direkt så att jag tar skada av att det dras 200 kr från mitt konto varje månad. Dessutom skulle jag nog ändå bara slösa bort dem på något onödigt.

.

Jag läste Brudens blogginlägg om ansiktsblindhet för ett par dagar sedan. Jag känner igen mig i mycket av det hon säger. Jag har nämnt min ansiktsblindhet förut här i bloggen. Exet säger att hon i och med kunskapen om ansiktsblindhet förstår varför jag ofta har sagt saker som “skådespelare X ser ut som person Y” varpå exet bara skakat på huvudet och sagt “nej” med bestämd röst*.

Hur överlever man då detta? Jag har utvecklat taktiker som exempelvis att kolla frisyrer, i vilket sammanhang/plats ser jag personen, klädstil, rörelsemönster och till en viss del röster. Självklart kan man då bli förvirrad när folk byter frisyr, klädstil eller när jag ser dem på “fel” plats.

Det kanske är samma anledning till varför jag ibland när jag letar efter en sak, exempelvis ett paket med socker, och jag ser det inte ens om det står mitt framför näsan. Anledningen till det är att jag ibland har en inre bild över hur saken jag letar efter ska se ut och om den då i verkligheten har “fel” form eller färg, då ser jag den inte. Om jag däremot inte har någon bild av det jag letar efter har jag oftast inget problem att hitta saker och ting.

Man kan tycka att det då är lite dumt av mig att jobba som lärare med gymnasie-elever som dels är många och dels byter stil då och då…

Wikipedia-länk om ansiktsblindhet härna.

* Tänk det bestämda “nej” som folk säger till hundar när de gjort fel…

.