404 – Totally Lost

Your results:
You are Superman

Superman 65% Iron Man 65% Catwoman 55% Supergirl 50% Spider-Man 50% The Flash 50% Green Lantern 40% Hulk 40% Wonder Woman 35% Batman 30% Robin 20%

You are mild-mannered, good, strong and you love to help others.

Click here to take the “Which Superhero are you?” quiz…

Så bra, då vet jag.

.

Tack Anna för länken http://404.istheshit.net, men riktigt så orakad är jag faktiskt inte!

.

Orkar knappt skriva någonting så det blir lite fulbloggande nu. Sitter och lyssnar på webinars… (Vad heter det på svenska?)

I kväll ska vi ha en liten sommarfest med min grupp på jobbet, men jag har inte direkt någon lust till det. Jag ska väl dit ändå och spela lite social. Det är dessutom knepigt att ta sig dit kommunalt, men jag vill inte ta bilen dit om man ska ta sig en cider eller så.

Faktum är att jag inte ens vet exakt vilka det är som ingår i min grupp eller vad de gör, jag är sällan inne på kontoret så hur skulle jag kunna veta det? Det är i och för sig rätt vanligt när man är konsult. När man kommer in på och ser en person vet man inte om det är en motarbetare*, kund eller kanske städaren. Dessutom verkar det som om de flesta känner mig där, men jag känner ingen. Är det en variant av alla känner apan, apan känner ingen? Troligtvis.

Nej, nu ska jag vara IT support igen, denna gång är det en skrivare som bråkas.

* Jo, de flesta är det.

.

Jag lyssnar på ett webinarium (typ som en nedladdad powerpoint presentation med en ljudslinga till). Killen som pratar har vääldigt många ‘uh’ och ‘eh’ som utfyllnadsord. Det är bara liite irriterande i längden. Nej, tillbaks till ‘ehh’ igen då.

.

Här försöker man hjälpa det svenska samhället genom att spendera pengar på både netonnet och dustin samt på ett antal vanliga affärer och vad händer? Jo, posten verkar ha problem med att leverera mitt paket, när jag kollade på postens hemsida ser jag följande:

Här är din försändelse:
27 jun kl 12:36
Dip Stockholm, Försändelsen har ej kunnat levereras. Posten arbetar nu med att åtgärda det inträffade.

Men kan de inte ta och jobba lite? Jag vill bara ha mitt paket.

.

På lördag ska jag springa 10 km i ett lopp. Det kanske är dags att börja träna snart. Näe, det får någon annan göra. Jag har hört att Sandra behöver träna, så hon får göra det åt mig istället.

.

Igår kom jag tillbaks ifrån Finland så här kommer en liten sammanfattning. Det var skönt att träffa fröken Fräken under lite mer vardagliga förhållanden och det känns som om det känslomässigt fungerar mellan oss. Däremot känns det ibland som om vi är på olika plats rent mentalt, inte att hon är ointelligent på något sätt, vi är bara olika. Jag är mer teknisk/logisk och hon är mer åt det artistiska hållet. Vi känner till olika saker och ser på saker på olika sätt. Men det är ändå bara detaljer i det stora hela.

Det finns även ett par andra detaljer kvar som har med min flytt dit att göra. En av sakerna är språket, detär lite knepigt med finskan. Det är alltid lättare att dekryptera saker på språk som tillhör de germanska eller de latinska språken eftersom de i dessa språk ingår språk som jag faktiskt kan eller kan fejka en del inom. De finsk-ugriska språken däremot är inte så många eller väl spridda och framför allt kan jag inte något av dem.

Ett av problemen med utländska språk (alltså icke modersmål) är det att många människor tycker att de inte kan prata ett språk tillräckligt bra och därmed så säger de inte så mycket alls. I det här fallet hade de två språk som de “kan”, alltså svenska och engelska. Det viktiga är inte att få allt grammatiskt korrekt eller använda alla de rätta orden. Kommunikation fungerar bättre om man till en börja med faktiskt pratar med varandra.

Fördelen när det gäller språket för en svensk i Finland är att de har svenskan som sitt andra officiella språk och att det i större städerna finns skyltar och informationstexter på både finska och svenska. Om inte annat så underlättar det inlärning av språket.

En sak som däremot inte är något problem alls, men som jag ändå kom och tänka på var mat. Vi var och handlade mat ihop, bland annat inför midsommarfirandet. Bland de saker som jag ville ha fanns fil, enkel vanlig hederlig* fil. Fil som har en lite trögare konsistens än mjölk, men ändå rätt likt mjölk. Det ska alltså inte ha konsistens som en lösare äggvita. När man vispar runt skeden i skålen med fil ska inte större delen av filen lossna från skålens sidor.

Idag pratade jag med min nuvarande svenska chef om framtiden inom företaget. Den första juli kommer jag att gå över till utbildningsavdelningen vilket i praktiken innebär att jag redan nu har börjat där. Jag har nämligen bara en veckas jobb nu och därefter tre veckors semester. Sen flyttar jag även ort till Helsingfors, de hade visst skrivit fel på i något mail som gått mellan alla mina chefer. Jag håller på att rätta till det.

* Finns det ohederlig fil?

.

Stänger ner här tills jag kommer tillbaks från Finland.

.

Nu har jag varit nere i bastun, jag tänkte att jag behöver acklimatisera mig innan jag åker över till Helsingfors i morgon för att träffa fröken Fräken. Tanken är att vi ska basta på midsommar, så det är väl lika bra att öva lite.

Den här gången kommer vi att ses i hela sju (7) dagar i sträck, vilket är det längsta som vi någonsin har träffats i ett svep. När jag tänker på det känns det väldigt konstigt att vi har varit ihop i nästan 6 månader utan att ha träffats i mer än 3 dagar i sträck.

Det känns som om vi nu kommer träffas lite mer på “riktigt” eftersom det är en “lång” sammanhängande tid. Det här kommer nog att säga lite mer om hur vi fungerar än de första 6 månaderna har gjort. Oavsett vad kommer det bli härligt att träffas igen!

.

Jag var med på ett väldigt litet hörn när ett par kamrater skulle flytta. Exet var där med, hon var ansvarig för att folk skulle äta något som ofta glöms bort tills allt för sent. Lägenheten var helt ny och ugnen drogs igång utan att kolla om det fanns något i den. Det gjorde det.

Så idag har jag fått lära mig att inplastade plåtar ska köras i lite drygt 100 grader för att bli bra. Och självklart, eftersom det var så svalt som det var i lägenheten, slutar det med att jag står med huvudet i den varma ugnen och försöker få bort all plast som smält och landat på botten. Annars hade de inte kunnat fixa maten, och jo, jag offrade mig halvt frivilligt men jag var hungrig.

.