404 – Totally Lost

Min dators fläkt har börjat låta riktigt högt och väldigt ojämnt. Jag tror att den sjunger på sista versen. Till inte behöva köpa en ny just nu. Har tillräckligt med utgifter för tillfället med att bygga om köket. Där börjar det annars gå framåt rätt bra. Snart klar med målningen, två garderober är uppsatta, de flesta delarna från ikea är hemplockade (det var ett riktigt tungt jobb att släpa upp dem till lägenheten, tur att vi bor på första våningen iaf. )

I morgon står det kultur och sport på schemat. Kultur som i att besöka ett av knugens slott och sport som i att springa ett kortare lopp. Hoppas vädret håller i sig.

Har bloggen dött? Typ i alla fall. Jag har kommit tillbaks från resan och börjat komma in i vardagen. Förra veckan jobbade jag 6 dagar, mer än en hela vecka, oj vad tungt det var. Att det i detta ingick två dagars kick-off pratar vi inte högt om.

Eftersom jag inte har jobbat på våren så får jag inget betalt sommarlov och alltså har jag behövt skaffa mig ett sommarjobb. Det är i och för sig rätt enkelt och tar inte allt för lång tid. Jag jobbar som lärare på distans och tar i princip bara och svarar på frågor och sätter betyg på inlämningsuppgifter.

Hemma så har jag börjat med ett typiskt 404-projekt. Grundtanken är enkel, gör om köket och bygg en vägg. Men, sen blir det lite fler steg som måste göras för att det ska bli som jag vill. En tidigare ägare hade satt in takpanel a la bondhem. Jag bor inte i ett bondhem utan i en lägenhet och alltså har den fått dö. Då hittade jag i taket dels ett antal stora hål från skruvarna där takpanelen satt uppe. Sen hade de tidigare haft frigolitpanel i taket. Dessa hade de limmat upp och alltså måste jag bli av med limkluttarna som satt kvar.

Det är ungefär där jag är just nu. Så nästa steg är att spackla, slipa, måla tak. Sen göra samma sak med väggarna. Därefter hacka loss klinkers från golvet för att lägga in nytt golv. Ut med det gamla köket, in med det nya och till sist bygga upp en ny vägg.

Det är tur att jag har sommarlov och därmed tid.

Fast idag ska jag inte jobba med det projektet. Just nu ligger jag och vilar på soffan, är lite småförkyld samt väntar på att kiwin ska vakna.

Tjatande Ninde tvingar mig att blogga om resan…

Jag åkte direkt från jobbet till arlanda. Det var precis i början av den istiden som jag missade enkelt och lätt med en långresa. Jag flög via london, landade dagen innan vilket visade sig vara en väldigt bra planering. När planet landat på Heathrow, stod alla som vanligt och väntade på bagaget. Jag kollade på en film på mobilen, var lite uttråkad. Inget hände. Tittade upp då och då. Bagagebandet stod stilla. Inget hände. Efter ett tag börjar jag inse att vi har stått där väldigt länge. Vid alla andra banden stod det massor av folk med. Med bagageband som stod stilla.

När jag väl hör en i personalen svara mycket undvikande på frågor så inser jag att det inte kommer komma någon väska idag. Hon hävdade att det var något problem på grund av kylan, men när hon sa det verkade det snarare som om det var bagagepersonalen som inte ville jobba…

Fick i alla fall väskan dagen efter, hade ombyten och deo i handbagaget, så inget större problem. Efter flyget till Dar es Salaam så landade jag i ett rätt så mycket varmare land. Berättade jag att jag hade på mig vandringsskorna, ville inte ta med mig andra vinterskor, de är rääätt så varma.

Kiwin och resten av trucken (det var ingen buss, det var viktigt enligt chauffören) kom en dag sent. Jobbigt att behöva vänta på ett litet hotell precis vid stranden med en mild bris som svalkade mig. Jodå, det var riktigt synd om mig…

Medan de andra skulle handla mat och annat inne i stan så drog Kiwin i förväg och mötte mig. Hon, som inte är ansiktsblind, lyckades missa mig. Jag var i princip ensam turist i ett hav av lokalbor. Hon borde sett mig. Tur att jag är så skarpsynt! =)

Någon dag senare tog vi oss till Zanzibar. Det fanns ingen el på ön eftersom elledningen från fastlandet gått sönder. Tydligen inte allt för ovanligt att det händer. Så, i alla de små vindlande gränderna i Stone town stod det generatorer och brummade högljutt. På kvällarna var det svårt att sova på grund av oljudet. De stängde dock av generatorerna kl 23 varje kväll. Efter det var det svårt att sova på grund av värmen, ingen el = ingen fläkt och inget rinnande vatten.

Men, det gav mig en chans att visa kiwin ett partytrick, den smältande hjärnan. Jag blev varmare och varmare och långsammare och långsammare. Till slut stannade jag mitt i rummet och bara stirrade. Kiwin gav mig order om att blöta en t-shirt och lägga den på huvudet. Rocket science för mig vid det stadiet.

Jag sprang maran igår. Var lite orolig inför den eftersom träningen varit si och så under långresan. Har inte fått till något löppass längre än 25 km. För att lösa det hela sprang jag en mara i NZ, “som träning”. Ja, ni hör hur det låter. Det är illa.

Den gången fick jag kramp i musklerna efter 29 km eller så. Fick gå/småjogga ett par kilometer vilket gjorde att jag kom in på en tid som var sämre än jag hoppats på. Alltså var jag lite orolig för hur det skulle gå här i Stockholm. Det gick (eller kanske sprang?) dock bra och jag slog mitt eget personbästa med 4½ minuter. Så jag är nöjd som bara den.

PS! Jag kommer nog skriva lite om långresan, mañana.

Under resans gång har min c905 dött en smula då och då. Bakgrundsbelysningen dog. Det går att se vad det står på skärmen om det är soligt ute eller om man vinklar mobilen i rätt vinkel mot ljuset. Sen dog en av knapparna som används för att ta foton. Till sist insåg jag att blixten hade slängt in handduken med. Och för övrigt så hade två metallbitar, design enbart, hoppat loss.

Det var alltså självklart att jag skulle köpa en ny mobil. Frågan var bara vilken. Jag kollade runt och ingen var klockren. Sen träffade jag på ex-kombon. Hon hade precis köpt en ny mobil. Det tog mig mindre än 24 timmar innan jag hade en likadan. Oh vad grundskolekänsla jag fick nu. Jag gör samma sak som min kompis som gör samma sak som jag.

Oavsett vad så får kiwin ursäkta. För tillfället är min stora kärlek följande:

Jag lever fortfarande. Vi har varit i tanzania, zanzibar och zimbabwe. I zimbabwe har vi vandrat med lejon. Det var väldigt kul, de yngre ungarna var extremt lekfulla. Bäst att inte leka med dem, de är sätt starka och har elaka klor! Sen har vi varit och sett victoriafallen. Sjukt stort! För tillfället befinner jag mig i botswana. Vi har under ett par dagar rymt från trucken (bussen) och bor på en annan camping. I morgon ska vi flyga över deltat och sen tar vi oss vidare till namibia.
Men nu är det dags för mat!

En natt till, sen reser jag iväg. Nu, om inte annat, inser jag att jag faktiskt är på väg, när jag har lämnat ifrån mig datorn och jag sitter i en rätt tom lägenhet. Surfande på mobilen.
Jag får se hur ofta jag kommer uppdatera bloggen. I och för sig har jag knappt uppdaterat den alls det senaste halvåret, så vad är skillnaden?

Gypset = Gypsy + jetset. Tydligen är ”Gypset lifestyle” är en blandning av okonventionellt konstnärsliv och sofistikerat jetsetliv. (Finns på DN, kolla själv efter länk.) Jag gjorde en test för att se hur gypset jag är. Den finns härna.
Tydligen är jag: “Lacto-ovo gypset. you need to crash a few more weddings in Sumatra…”

Hm. Vi ska iofs iväg på två bröllop, men vi är inbjudna. Hm. Får försöka hitta lite ställen att krascha på.

Grattis bloggen 4 år! Det har varit uselt med uppdateringar här på bloggen det senaste året, men den lever ändå. Får se, kanske kommer jag igång snart igen.

Vissa gånger när jag läser PostSecret så kan jag förstå vad de menar, andra gånger förstår jag knappt vad de säger. Några få gånger skulle jag till och med ha kunnat skicka in vykortet själv.

Ibland blir jag lite trött på min hjärna, men samtidigt så är den en del av mig själv som jag gillar. Så, jag och min hjärna fortsätter att acceptera den andres närvaro.